usch, tänk hur man kan sakna er så mycket fast att de har gått över 2 år! de e sjukt. mormor&morfar ni fanns alltid där när man behövde er. ni såg alltid till att jag inte var hungrig,jag fick pengar när jag behövde, du beställde kläder åt mig. jag fick komma och sova hos er fast att klockan var 4-5 på morgonen. ni var så jävla underbar! men de enda jag gjorde var att skrika åt er. bad er dra åt helvete, skrev hora osv. för att jag inte fick som jag velade. men egentligen jag kan ju inte tro att jag kan få allt här i världen. och nu när jag tänker efter så är jag så jävla nöjd av de ni gjort för mig osv. har sån sjukt ångest nu! och har fortfarande inte glömt bort mormor när du sa till mig ''tänk när vi dör linda, hur ska du klara dig då?'' hojj! :'(

5/3-07 & 3/5-07 > datum att minnas! <3
jag älskar er så fruktansvärt mycket!
glömmer er aldrig.